I skogens slut står ett ensamt litet hus, det är ett sorgset litet hus där färgen har flagat och tomten vuxit igen . altanen är hal av alger och våta löv den vita färgen på huset har blivit smutsgul, och husets glansdagar verkar för långe sedan förbi.
Nu längre är det ingen som bryr sig om det lilla huset, men tänk om människorna som vandrar förbi där då och då, viste vad det lilla ensamma huset har för öden att berätta. Om ett hus kunde tala vad skulle det då berätta om allt som hänt bakom dess väggar?
Tänk allt detta lilla vita hus har fått vara med om, allt från glädja till sorg. Ett ungt pars oändliga kärlek, en blivande moders förväntan och oro alla hennes försök att planera livet för den lilla så gått det går. Medan hennes man försörjer den blivande lilla familjen med sitt fiske.
Det lilla barnet som tar sina första andetag, medan hennes mor tittar vaksamt över henne barnets allra första steg. Hennes första ord, och första lek kamrater.
Det lilla huset har åldrats precis som människorna som bott i det, sett barn komma och gå. Följt kärlekens upp och ner gånger. Låtit tiden tickat iväg och sett människor åldras tyna bort och gå vidare till en annan värld.
Under alla dessa år har detta hus varit ett älskat hem, en trygghet där värme alltid funnits även om pengar saknats. Där barnen alltid haft en famn att trösta sig i, där vänner har samlats och samtalat. Där präster haft husförhör, och där en kärleksfull moder stått vid spisen och gjort sitt bästa för att ge sina barn mat av det lilla hon kan skrapa ihop.
Nu står det lilla huset där i skogsgläntan, men det är ett sorgset hus. För det finns inga glada barn längre. Inget kärleks par som har stora förväntningar på framtiden, och ingen ved i spisen som håller en liten nybliven familj varm.
Nu står huset där i sin ensamhet och väntar kanske förgäves på att någon ska förbarma sig över det. Det drömmer om att någon ska skrapa bort den flagande färgen och måla med ny, mura igen de sprickor och hål som år i vind och väder ställt till med. Någon som rensar och planterar i rabatterna klipper gräset och tänder en värmande brasa i spisen.
Det står där mitt ute i ingenstans i väntan på den människa som vill förvandla detta hus till ett hem igen.
/bitchtrollet
