Vi kvinnor ägnar stora delar av våra liv åt att tillfredsställa andra. Redan i tonåren börjar vi göra andra till freds, vi går upp tidigt på morgonen så att vi åtminstone  kan ägna en timme åt att sminka oss och välja kläder. vi måste ju vara vackra att titta på.

När vi sedan blir äldre är det inte bara vi som ska se bra ut, till en början är det huset som ska vara skinande rent och umgänget ska vara på topp till 100%. Dessutom bör du ju ha ett jobb, att vara arbetslös gör ju inte an.

När barnen kommer ska du inte bara ta hand om dem, du ska se till så att de har så mycket intressen som möjligt. Helst så att de med nöd och näppe hinner sova mellan läxor och att deras väckarklockor ringer. Dessutom ska man ju förverkliga sig själv, inte för man själv har tid, lust och ork. Utan för att det är så det ska vara helt enkelt.

Men är det verkligen så en man vill ha det?

Eller är det bara något vi kvinnor har fått för oss, bara för att vi tror att han ska stanna hos oss livet ut då?

Eller är det helt enkelt en tävling mellan oss kvinnor?

För även  om inte alla av dagens män anser det vara mans arbete så är i alla fall de flesta män villiga att underlätta för oss med hushålls sysslorna. så att vi ska kunna umgås sådär som man gjorde när man var ny kär.

Ska jag vara ärlig ligger mina misstankar på kvinnan igen, Även om det är så att vi intalar oss att det handlar om att vi vill ha ett vackert hem för att vi ska få våra män att stanna hos oss, finns det en ganska stor del av oss som  vill peta andra kvinnor i ögonen med hur duktiga vi är.

Så här med avslutar jag med att citera uggla ” får jag inte höga stön och porriga kläder”

/ bitchtrollet