Jag precis som de flesta andra moderna kvinnor, tar mig rätten att bestämma över min egen kropp, eller?
Många av oss svarar ja på denna fråga, självklart är det så att jag har den rätten som kvinna. Det är ingen som kan komma och säga att jag inte får föda mitt ofödda barn, eller vem jag ska ha sex med (eller inte, för den delen). För mig är detta en självklarhet (jag vet att min kära mor, skulle ringa upp mig och ta ett allvarligt snack med mig om jag påstod något annat).
Som kvinna och rödstrumpa är jag tacksam för att jag har denna rättighet, att mina systrar före mig har slagits för denna rättighet. Efter att ha sätt kvällens kvällsöppet, ställer jag mig dock frågan om vi verkligen är lika sabba på att ta ansvar för konsekvenserna av rätten till egenbestämmande. Som vi är på att använda den.
Idag ses vi i de flesta fall som jämlika med mannen när det gäller sexlivet. Vilket innebär att vi som vuxna människor, har lika stort ansvar båda två, att se till att vi använder oss av skydd om vi inte vill ha barn tillsammans. Det är även viktigt för mig att som kvinna själv kunna bestämma, om olyckan skulle vara framme. Om jag vill ta hand om barnet eller inte, oavsett om han vill det eller inte. En ofrivillig graviditet är ingen lätt sak för någon, vare sig man är man eller kvinna. Så självklart är det viktigt att man grundlikt tillsammans har pratat om det. Sedan anser jag att det är upp till kvinnan själv hur hon vill göra.
Dock är frågan om vi verkligen är villiga att ta ansvar för de konsekvenser vi skapar om vi skulle bestämma oss för, att behålla barnet om han inte är villigt till det (tillexempel). Trotts det faktum att han inte vill, är vi snabba på att tala om att han ska ta sitt ansvar. Men är det verkligen hans ansvar om vi bestämmer oss för att behålla barnet mot hans vilja? Vi är snabba på att tala om vad vi har rätt till, men inte lika snabba på att själva ta ansvar för konsekvenserna av vårat val själv.
Borde det inte vara så att vi ska vara medvetna om vad vi ger oss in i? Väljer vi att behålla barnet mot hans vilja, borde det inte då vara så att vi ser det som självklart att vi kommer att få uppfostra barnet själva. Vilket även borde innebära att han avskriver sig rätten till det. Vill han inte ha barnet borde vi inte kunna tvinga det på honom, precis som han inte kan tvinga oss att ta bort det. Dock verkar det som att vi inte är villiga att ta det ansvaret. Utan att vi har rättighet till att han ska vara ansvarig för något som han inte vill. Något som han har blivit påtvingad av oss. Precis som att en kvinna ska ha rätt till att föda ett barn som ett tillfälligt möte har skapat. Ska en man ha rätt till att inte vilja vara delaktig! Vilket inte då innebär att han efter några år, tycker att det är okej att vara intresserad. Precis som kvinnan måste även han ta ansvar för de konsekvenser hans beslut skapar.
Med rättigheter kommer skyldigheter.
/bitchtrollet
